En växande by i snabb förändring

Idag har jag klättrat upp på taket. Med risk för liv och lem klättrade jag uppför stegen med en kvast i högsta hugg. "Kanske jag ändå skulle låta någon annan göra det här…?" tänker jag, men sedan bestämmer jag mig för att vara modig och tar på darriga ben det sista klivet upp.

Det började med att jag skulle måla en ynka liten vindskiva, men så fick jag syn på tjugo års ansamling av mossa som borde borstas bort, fönstret som också behövde en strykning av färg och annat jag inte sett förrän jag kom upp i takhöjd. Efter en stund dämpas min svindel och jag kan spana ut över nejden. Känner mig lite som Ida i flaggstången. Jag befinner mig en halvmil ifrån Anderslöv och ändå kan jag se de stora byggkranarna i byn sticka upp i horisonten.

Tidigare reste sig byggkranarna över Väståkraskolan, byns F9-skola som byggts ut och äntligen fått en ny matsal. Nu har kranarna flyttat en kilometer österut och tronar istället över det område som tidigare hyste Thysells möbler. Byggmodul för byggmodul växer Familjens Hus fram här. Redan i slutet av nästa år beräknas det vara klart så att bland annat vårdcentral, äldreboende, förskola och bibliotek kan flytta in. Mitt emot Familjens Hus, på andra sidan landsvägen, byggs det nya bostäder. Anderslöv växer och kryper liksom ett snäpp österut.

Det är en stor förändring, en av de största för Anderslöv någonsin, och den går relativt snabbt. Detaljplanen säger att cirka 165 bostäder ska byggas här och nu, och enligt kommunens översiktsplan ska Anderslöv växa med totalt cirka 250 bostäder fram till 2028. Det borde innebära att dagens cirka 2000 invånare inom några år kommer att öka till cirka 3000. Även andra orter i kommunen kommer att byggas ut, men förutom Skegrie så är det Anderslöv som expanderar mest.

På en karta eller en satellitbild ser området som ska bebyggas ganska litet ut i förhållande till resten av Anderslöv, så jag förmodar att det kommer att bli relativt tättbebyggt. Det är intressant att titta på satellitbilder. Fundera över hur platser ligger i förhållande till varandra, förundras över hur vägarna bildar mönster och glädjas över alla gröna områden vi ändå har i vår närmiljö. Världen ser platt ut ur ett satellitperspektiv, men det är den inte ens på Söderslätt, det märker man vid ett besök i verkligheten.

Här är vackert, jag har en fantastisk utsikt över kullarna. Jag borde gå upp på taket oftare. Se över mitt hus. Skrapa bort lite mossa, höja blicken mot horisonten, vara tacksam för att jag kommit så här långt och klättra ner för stegen igen utan rädsla.

På ett byggföretags hemsida har jag läst att byggkranarna har en lyfthöjd på mellan 24 och 98 meter. Det är väldigt högt. Inte konstigt att de syns över hela nejden. Det är lite skillnad mot de svindlande 3 meter över marken som mitt carporttak höjer sig över. Jag klättrar ner på trygga marken igen medan de sista tranorna flyger över mitt huvud på sin väg söderut.

© Stina Larsson, publicerad i Skånska Dagbladet 2020-10-03