Välkommen till Boklarssons

Tillsammans går vi mot något nytt

Jag stannar förvånat upp med vattenkannan i handen. Min amaryllis enormt stora röda blommor som igår dominerade fönsterkarmen har krympt ihop till små torra bruna rullar. Blommorna överlevde i alla fall julen. För julen kom ju även i år även om fler fick spendera den ensamma, i tvåsamhet eller i mindre sällskap.

Men visst spred julfirandet ut sig på ett nytt sätt i år? Vi samlades i små grupper utomhus, vandrade genom bygatorna, på stranden, i skogen. Grillade en korv tillsammans. Samtalade. Tomtetåg gick genom byarna, ryttarekipage i tomteutstyrsel klippetikloppade förbi våra fönster. Alla med ambitionen att sprida glädje till så många som möjligt. Trots allt. Vi har till viss del växlat om våra liv, gjort en spårväxling som Transportstyrelsen skulle uttrycka det.

Samhällsväxlingar är vi vana vid, de brukar bara inte komma så snabbt. För 25 år sedan gick vi på Systembolaget och till Posten och bankkontoret i Anderslöv. Sedan dess har inriktningen på serviceutbudet växlat till Fritidsbadet, gymmet och padelhallen. Med 250 nya bostäder fram till 2028 och flytt av vårdcentral, äldreboende, förskola och bibliotek går Anderslöv mot ännu något nytt. Effekterna av det och årets händelser kan vi ta upp i en ny krönika om 25 år.

Det är lätt att säga att vi vill att allt ska återgå till det normala, bli som vanligt igen. Men vad som är normalt beror på vilka referenser vi har. De tillfälliga paviljonger som funnits på Väståkraskolan och hyst matsalen under ett antal år har tagits bort nu när ombyggnaderna på skolan är färdiga. Tillbaka till det ”normala” tycker vi äldre, men för många elever har paviljongerna varit det normala under hela skoltiden. I vilket fall blir det nu mer plats för eleverna på den lilla skolgård som finns för högstadiet.

Det här året har lärt mig att vi behöver växla mellan ensamhet och samvaro med andra, i både större och mindre grupper. Tack och lov för kontakten med släkt, vänner och grannar via sociala medier, men oj vad jag saknar samtalen över staketet, mötena på biblioteket, marknader, gallerier, teatrar, konserter… Jag har också lärt mig att det inte är helt lätt att förmedla ett leende bakom ett munskydd eller föra förtroliga samtal med två meters avstånd – men det går!

Medan jag funderar med vattenkannan i hand upptäcker jag en ny knopp som med kraft spränger sig upp ur amaryllislöken. Amaryllisen går liksom vi mot något nytt, och kanske längtar den liksom vi efter ett riktigt gott nytt år.