Kan berättandet hjälpa oss att utveckla empati?
När allt har ett namn...
Om vi ser ett svart litet kryp röra sig över golvet tänker vi kanske ”Usch, vad är det?!” och känner inte mycket empati i den stunden. Men om vi istället provar att tänka ”Hm, undrar vem det är?” Bara den lilla omformuleringen lämnar plötsligt plats för empati. Min morfar sa till mig när jag var liten att det är när vi ger ett djur ett namn som det uppstår en relation och sedan måste vi ta hand om det.
När jag döpte rödhaken som bodde i trädgården till Rolle så förvandlades den från att vara ett vilt djur vilket som helst till att vara en person som jag ansåg mig ha en relation till.
Mormor suckade när jag döpte flugorna i köket, men det var bara början...
Människan - Det berättande djuret.
Varför är det så viktigt att berätta berättelser? Någon sa att människan är ett berättande djur. Kanske är det just berättelserna som gör oss till människor? Men det spelar större roll hur vi berättar våra berättelser än vi kanske tror. Vi berättar saker för varandra hela tiden från det att vi vaknar på morgonen till det att vi går och lägger oss på kvällen. Berättelser är vårt sätt att skapa en gemensam bild av hur världen fungerar och hur vi ska förhålla oss till den.
Vi måste upprepa varandras berättelser
Då skapar vi en gemensam plattform där vi kan mötas. Berättandet hjälper oss dessutom att utveckla empati och altruism. Om karaktärerna i en berättelse har ett djup och komplexitet lär vi oss att känna igen vår egen komplexitet och tolerera andras komplexitet, vilket är grunden för empati. Genom att lyssna på varandras berättelser kan vi öva oss i att se saker ur ett annat perspektiv än vårt eget och öka vår förståelse för andras situation.
Varför ska man bry sig?
Ju mindre detaljer vi har om andra desto lättare är det att bortse från empati. Om en soldat bara är en uniform utan djupare karaktärsdrag är det lättare att döda, men vad händer om vi får veta att soldaten är en nybliven pappa som tycker om att läsa dikter åt sin familj och odla grönsaker i deras trädgårdsland? Att han tar hand om sina gamla föräldrar och renoverar sin systers hus? Med all den informationen är det förmodligen inte lika lätt att bara skjuta. Slutsatsen blir rimligen då att vi utvecklar mer empati med någon som vi kan relatera till, någon som liknar oss själva.
Det här och mycket annat pratar jag om i min föreläsning
Joakim Larsson - illustratör och författare
Välkommen att boka din föreläsning här!